Din varukorg är tom.
Från toppen av vulkanen Santa Maria, som ligger ca 25 minuter utanför Xela. På bilden ses den rykande vulkanen Santiagito. Foto: Marcela Olaya Búcaro/IM

Snart dags att ta farväl

12 december 2017

Det känns som att jag kanske ägnat mycket plats här på bloggen åt de negativa sakerna, på de problem och utmaningar som finns här. Det är svårt att inte prata om dem när en befinner sig här på plats, speciellt när en arbetar inom en organisation som verkar i landsbygden hos de som kanske är mest marginaliserade. Får höra och se de problem som finns, de förtryckande strukturer som råder och den politiska situationen. Många här vill så mycket, arbetar hårt och kämpar för sina rättigheter, men möts av en stark motvind. Fast samtidigt som situationen ibland kan kännas hopplös, eller i alla fall något frustrerande, så händer det så mycket! PIES arbete gör skillnad, kampen inom civilsamhället för att kräva allas rättigheter fortsätter och kan inte längre tystas. Framtiden ser blygsamt ljus ut.
Min tid hos PIES och i Quetzaltenango är nu slut. Det känns både tomt och ledsamt att lämna. Lämna PIES otroligt viktiga arbete, som jag under en tid fått vara i alla fall en liten del av. Lämna den här fantastiska staden som vart mitt hem i tre månader. Lämna Xela, som kanske inte är den vackraste staden i landet men som har varit ett fantastiskt hem den här tiden. Jag har trivts otroligt bra här.

Jag kommer sakna att bo så centralt och bekvämligheten det innebär. Att varje vecka kunna gå till marknaden och köpa en massa färska frukter och grönsaker. Känslan av att vi bor i en stor stad, men ibland på morgnarna ändå få se ett gäng getter som går på gatorna. Alla våra salsakvällar! Människorna! Närheten till naturen! Vulkanerna! Listan kan göras lång och det är svårt att sätta fingret på vad det är jag kommer sakna mest.
Det jag dock vet säkert är att Quetzaltenango, och Guatemala, har lämnat ett stort avtryck hos mig och har givit mig en upplevelse jag alltid kommer minnas. Visst har det varit upp och ner som allt annat i livet med tårar, jobbiga veckor när allt känns hopplöst och frustrerande men även skratt och fullständig lycka! Jag har sett så många olika vackra platser, träffat så många fantastiska människor, lärt mig så mycket och fått en annan syn på saker.

Guate, como te voy a olvidar?       

Nu kommer sista tiden av praktiken spenderas i Panajachel vid IM:s regionkontor. Efter det blir det lite semester innan det efter nyår bär av hem till Sverige igen. Att åka hem till Sverige känns både kul och tråkigt. Det här kommer nog bli en månad med många blandade känslor.

Bild på alla som jobbar på PIES, precis innan de gav sig iväg och protesterade under generalstrejken. Foto: Marcela Olaya Búcaro/IM

Utsikten över sjön Atitlan, från Panajachel. Vår utsikt nu under några dagar. Foto: Marcela Olaya Búcaro/IM