Din varukorg är tom.
Hirsfält och risodlingar, Uttarakhand. Foto: Yohei Iida/IM

Handlingskraft och hopp

18 december 2017

Mina fyra månader som IM-praktikant hos Appropriate Technology India i Indien börjar gå mot sitt slut och om två veckor lämnar jag Indien. Jag förundras över hur fort tiden har gått. De sista tre veckorna av praktiken har vi tillbringat i den större staden Dehradun där ATI har sitt administrativa kontor. Flytten till Dehradun har inneburit ganska stora kontraster; från att varje vecka ha varit ute i fält och träffat jordbrukare och självhjälpsgrupper, har vi under de senaste tre veckorna framförallt suttit vid ett skrivbord och sammanställt rapporter och utvärderingar. Jag tänker tillbaka på Guptkashi, vårt hem under 3 månader långt uppe i bergen, långt från allt och alla. Även om jag och min praktikantkollega Sara bitvis kände oss ganska isolerade, kommer jag att sakna Guptkashi och de vackra grönskande omgivningarna. Jag kommer att sakna våra härliga kollegor och att dricka chai varje förmiddag klockan tio ute på terrassen med utsikt över bergen.

Jag är väldigt glad och tacksam att ha få varit en del av ATI och lära mig mer om hur de arbetar för människors rättigheter på Uttarakhands landsbygd. Jag tror på deras arbete, att de gör skillnad och skapar bättre förutsättningar för människor och för hela samhällen. Inte bara genom att stärka rättighetsbärares ekonomiska möjligheter genom jordbruksutveckling och bevarandeinitiativ, utan också genom att bidra till social förändring genom mobilisering av självhjälpsgrupper, ledarskapsutbildningar och workshops kring kvinnors rättigheter. 

För några veckor sedan träffade vi Rekha Devi som är ordförande i Sidhbhali självhjälpsgrupp i Pauri, Uttarakhand. Rekha sparar tillsammans med de andra medlemmarna i gruppen pengar varje månad och har tagit några mindre lån, bland annat för att finansiera hennes söners skolgång. Hon är också engagerad i ATI:s kryddprojekt och odlar ekologisk ingefära, chili och koriander som sedan säljs genom det kooperativt ägda företaget Dev Bhumí. När jag frågade Rekha vad självhjälpsgruppen betyder för henne berättade hon att medlemskapet hade stärkt hennes självkänsla.

– Jag känner att jag har en starkare social identitet, både för mig själv men också här i byn. Mitt arbete känns mer meningsfullt.

Rekha uttryckte tillförsikt inför framtiden och det gjorde också de andra kvinnorna i Sidbhali självhjälpsgrupp.

–  Att tjäna egna pengar har gjort att vi nu har högre status i våra egna familjer. Vi har ökat våra inkomster och kan själv bestämma vad pengarna ska gå till. Genom självhjälpsgruppen har vi blivit mer enade och starkare, det känns bra!

Rekha och de andra kvinnorna i Sidhbhali självhjälpsgrupp visar att ATI:s arbete gör skillnad på riktigt. Jag är tacksam över att jag har fått vara med och träffa så många fantastiska människor som har uppvisat sådan otrolig handlingskraft och driv. Att få följa arbetet ute i fältet har varit väldigt inspirerande och bekräftar att med rätt förutsättningar kan förändring bli möjlig, trots många utmaningar på vägen. Det ger mig hopp inför framtiden.

Rekha Devi, ekologisk kryddproducent och ordförande i Sidhbali självhjälpsgrupp, Pauri, Uttarakhand. Foto: Linn Appelgren/IM