Din varukorg är tom.
Utsikten från ett av bergen som omger Quetzaltenango. Foto: Marcela Olaya Búcaro/IM

Stärkandet av kvinnors rättigheter och hälsa

11 september 2017

Jag har nu snart varit här i Guatemala i två veckor. Två veckor som har känts både långa, och intensiva. Allt känns väldigt nytt och spännande! Första veckan spenderades i Panajachel, en stad belägen vid Lago Atitlán. En stad med otroligt vacker utsikt, med en fin sjö, och imponerande vulkaner. I måndags bar det av till Quetzaltenango, som i folkmun kallas för Xela.
Xela är Guatemalas näst största stad och ligger på 2400 meters höjd i en bergskedja med aktiva vulkaner och där det även är stor risk för jordbävningar, något vi fick erfara nu redan första veckan.

I Guatemala finns det stora ojämlikheter i tillgången till sjukvård, och de som har det allra svårast är kvinnor ur urbefolkningen i rurala områden. Detta märks kanske allra tydligast i vården rörande mödrar, nyfödda, och barn. Hos mayabefolkningen utförs en stor del av denna vård av de traditionella barnmorskorna, comadronas. Trots deras kunskap och kompetens har de blivit ignorerade av hälsovårdssystemet i Guatemala, och de utsätts för diskriminering.

Ett annat problem i dessa rurala samhällen är de starka patriarkala strukturerna som finns, vilket leder till stora begräsningar för samhällets kvinnor. Begränsningar som kan vara livshotande då männen bestämmer om kvinnorna ska söka vård eller inte under exempelvis graviditeten.
På grund av situationen har flera projekt dragits igång för att stärka dessa samhällen socialt, öka tillgängligheten till bra vård, och informera kvinnor om deras rättigheter.

Men det finns en del svårigheter, av vilka jag fick uppleva några under mina första dagar. Under en aktivitet ute i fält fick jag uppdraget att skriva upp deltagarnas namn. Jag blev osäker på hur deras efternamn stavades och frågade därför kvinnorna, men jag inser genast hur dum min fråga är då kvinnorna själva inte vet. Dessa kvinnor saknar också helt kunskap om de sexuella och reproduktiva rättigheter de har, vilket blev tydligt när de skulle använda tidningsurklipp för att visa vad dessa begrepp betydde för dem. Ibland hängde jag inte heller med i samtalen med las comadronas, då en stor del av dem inte kan prata eller har svårt att uttrycka sig på spanska, utan istället talar de det lokala språket k'iche'.

Om mig
Mitt namn är Marcela, och jag kommer under fyra månader att praktisera hos IM:s partnerorganisation Asociación PIES de Occidente i Quetzaltenango, Guatemala. PIES är en organisation som arbetar med SRHR (sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter) hos mayabefolkningen i departementet Totonicapán. Min bakgrund är en kandidatexamen i biomedicin och en master i internationell hälsa.

Informationsmöte för comadronas vid det lokala hälsocentret i San Bartolo, Totonicapán, där den tidigare träffens tema diskuteras: mäns våld mot kvinnor. Foto: Marcela Olaya Búcaro/IM