Din varukorg är tom.
”Vi krävde en vattentank till tjejtoaletten så att flickorna inte skulle behöva gå och hämta vatten utanför skolan. Det var särskilt svårt under deras menstruation”, säger Radhika Tharu. Foto: Alina Karki/IM.

Radhika kämpar för att barn ska må bra i skolan

19 april 2017

Trots bristerna i skolan är det viktigt att barnen kommer dit varje dag. I skolan lär de sig vara barn och dras inte in direkt i vuxenvärldens alla problem och utmaningar.

Radhika Tharu, är 45 år och bor i byn Fulika i Nepal.  För snart två år sedan gick hon med i en barnrättsgrupp*. Radhika vill se till att barnen i byn inte möter samma öde som hon själv gjort. Hon hade aldrig en chans att gå i skolan. Så har det varit att växa upp som tharu, en marginaliserad etnisk grupp i Nepal.

Här är det väldigt vanligt att flickor hoppar av skolan alldeles för tidigt. IMs samarbetspartner SSDC stödjer kvinnor i byarna att bygga upp och utveckla barnrättsgrupper som arbetar för att skolorna ska bli bättre och att fler barn ska gå kvar. Det ger resultat. Kvaliteten i skolorna blir bättre och många flickor kommer tillbaka till skolan. Det är särskilt viktigt för flickor och barn från marginaliserade grupper. 

Radhika och hennes kamrater arbetar med att skolorna ska fungera bra, och vara tillgängliga och trygga platser för barnen. På många skolor finns allvarliga brister och det saknas en översyn och kontroll. Det kan handla om att lärarna inte är på plats varje dag eller att de inte engagerar sig i barnen. Föräldrarna känner till bristerna och det är en orsak att inte skicka iväg barnen. ”Om lärarna inte bryr, vem ska då se till att barnen går kvar i skolan”, säger Radhika.

Det finns fler anledningar för flickor att känna sig otrygga även i skolan. Bland annat saknar många skolor hälsosamma toaletter. ”Vi krävde en vattentank till tjejtoaletten så att flickorna inte skulle behöva gå och hämta vatten utanför skolan. Det var särskilt svårt under deras menstruation”. De fick igenom sitt krav och en tank blev installerad. Sedan kunde eleverna känna sig trygga att komma till skolan även under sina menstruationsperioder.

Trots brister i skolan är det viktigt att barnen kommer dit och får utbildning. Barnrättsgrupperna driver en kampanj för att få tillbaka flickor till skolan. I kampanjen deltar också barnklubbar. Radhika cyklar runt i byarna och går från dörr till dörr för att prata med föräldrarna om barnens rätt till utbildning. Hon berättar att barn som tillbringar mer tid i skolan, trots allt blir mindre utsatta för risker som barnäktenskap, barnarbete och trafficking. De blir mer trygga och harmoniska när de får vara barn och lär sig umgås med andra barn, istället för att ta efter allt de vuxna gör. I hennes by ser hon hur barn dras i in konsumtion av alkohol, spel och tobak. Många börjar så tidigt som i nioårsåldern.

IM och SSDC har lyckats få tillbaka 75 barn i skolan, barn som av olika anledningar hoppat av skolan. Radhika och kvinnorna i barnrättsgrupperna spelar en stor roll i det här arbetet.

Radhika ser hur hon själv har utvecklats. ”Jag brukade vara väldigt blyg men jag har lärt mig att övervinna min blyghet och arbeta för mitt samhälle.  Jag känner mig stolt för att jag gör mitt bästa för att skicka barnen till skolan.”

*Girl Education Advocacy Group, GEAG heter grupperna som organiseras av SSDC. De stödjer framförallt flickor men också pojkar i marginaliserade grupper.

Kamalawati Kori, 35 år, med sin sjuåriga dotter Sushila. Sushila och hennes två år yngre bror har kommit tillbaka till skolan.